Härligt med semester eller hur? Långa sovmorgnar och sena ljusa kvällar. Men även mer tid att läsa. För en storkunsument av tidningar som jag innebär sommaren färre tidningar och mer lästid, vilket gör att man äntligen kan ta tag i några böcker som samlat damm i bokhyllan.
Jag ska erkänna direkt, innan jag ger mig på dem, att jag inte köpt en kvällstidning på över två år. Därmed tillhör jag kanske inte kundkretsen, även om det händer att jag läser både AB och Expressen på nätet. Där är AB fortfarande bäst även om det är för mycket skvallerartiklar.
Men jag upphör aldrig att förvånas över löpsedlarna. Under sommaren kommer de verkliga bottennappen. Det är klassiker som "ont i tån kan vara okänd folksjukdom" eller "så här mycket kostar villan i ditt område".
Jag vet sedan tidigare att det sistnämnda innebär att tidningens undersökande journalistik består av en lista med snittpriser för olika orter i hela landet. För en medelstor stad anges då hur mycket en villa kostar i snitt - något som inte säger ett dugg om vad "villan i ditt område" kostar.
Någon dag senare kan man köra samma löp, men byt då ut villa mot lägenhet. Det funkar något bättre på bilar, men även där så är det ju knappast så att en bil med en viss årsmodell har ett pris utan flera (beroende på utrustning, miltal, skick mm).
Vill man veta vad en villa eller en bil kostar så ger man sig ut på internet och kollar någon av de större sajterna för detta. Eller också ringer man en mäklare eller bilfirma.
Dessa artiklar rör sig också i gråzonen mellan nyheter och reklam. Men en artikel och löpsedel som defintivt klev över gränsen var Aftonbladets "Så här mycket sänks priserna på systembolaget". Vilken marknadsföring. Hade det varit lika okej att publicera en sådan artikel om något annat företag?
"Nu sänker Elgiganten priserna på 200 tv-apparater, vi har hela listan"?
Kvällstidningarna har ett problem, de vill både vara seriösa och underhållande på samma gång. Vad de inte förstår är att varje artikel med vilseledande rubrik eller skvallerinnehåll minskar deras trovärdighet även på de genomarbetade artiklar som trots allt finns varje dag.
Det vore intressant med en anmälan till Konsumentverket eller Marknadsdomstolen för vilseledande marknadsföring då en löpsedel inte har täckning inne i tidningen. Det är hårdare regler för innehåll i reklam än för journalistik idag. Om missbruket fortsätter finns det säkert anledning att ändra på det och då blir vi alla förlorare.

En av affärsidéerna bakom mitt eget företag är att värdet av en hemsida främst ligger i att den uppdateras regelbundet, inte i att den är snygg.
Under en tid roade jag mig med att surfa runt hos ett antal företag som jag på något sätt hade en relation till för att se vad de gjorde med sin hemsida.
Resultatet var väldigt skiftande. Ett par sidor var rensade från nyheter helt och hållet och inriktade på information av permanent karaktär. Fallgropen där är att man utgår ifrån att hemsidan bara ska uppdateras om något ändras. Om någon slutar och ersätts av en ny anställd så ska detta synas på hemsidan. Det svåra är bara att om hemsidan i vissa fall då bara behöver uppdateras vartannat år så hinner även annan information bli inaktuell och hela webbplatsen glöms bort eftersom den inte innehåller något nytt.
Andra företag nyttjade webbplatsen löpande för att informera sina kunder så fort något hände. Även här var det skiftande kvalitet på resultatet. Ibland lyste amatörskribenter igenom, texterna hade helt enkelt inte den kvalitet med vilken företaget i övrigt bedrev sin verksamhet. Risken är överhängande att stavfel, obegripliga meningar och röriga texter färgar besökarens bild även av företaget.
Häromdagen snubblade jag över ett annat märkligt exempel. En mäklarfirma som hade en mycket bra plattform, snygg design och bra funktioner och information för att söka och visa objekt. Som många andra en bevakningstjänst där man kunde ange vilken typ och storlek av bostad du är på jakt efter.
Men det fanns en liten detalj de missat. Alla nya objekt lades inte ut på hemsidan. Jag upptäckte det då jag råkade kasta ett öga i papperstidningens annons och plötsligt såg flera objekt som borde ha kommit via min bevakning men inte gjort det.
Jag tänkte att det är nog bevakningstjänsten som inte fungerar och surfade in på deras hemsida för att läsa mer om de utannonserade bostäderna (i papperstidningen står oftast 2-3 rader text och en bild i frimärkesstorlek) och upptäckte då att de inte fanns på hemsidan!
Här har alltså ett företag fått presumtiva kunder att registrera sig och säga "jag vill ha reklam skickad hem till mig" men företaget väljer istället att köpa annonsutrymme i en kanal som de registrerade kunderna kanske inte har tillgång till.
Allt fler företag inser idag att man måste ha en webbplats/hemsida. Tyvärr har inte alla företag ännu insett att det inte räcker med en fantastisk teknisk plattform om man inte använder den.
Det är ungefär som att köpa en butikslokal med skyltfönster på alla fyra sidor och sedan inte skylta med mer än "välkommen in" (om ni vill se våra produkter).
Morgontidningen läses i genomsnitt under 25-40 minuter per dag (Orvesto Konsument 2005). En annons får därmed inte många sekunder. Ändå väljer många företag denna dyra kanal i jakt på nya kunder före möjligheten att kommunicera med befintliga kunder eller potentiella kunder som anmält intresse och redan hittat till deras egen hemsida. Kan någon förklara logiken i det?

Nu ska alla blogga. Inte bara tonåringar och teknikfreaks utan även företagsledare. Och folk på andra positioner i företagen.
Företagsbloggarna sprider sig nu som löpeldar, i alla fall i USA där 34% av företagen, enligt en undersökning av Jupiter research som citeras av eMarketeer, har en företagsblogg idag. Och ytterligare 35% planerar att skaffa det i år.
Å andra sidan citerar de även en undersökning från April i år av Socialtext som visade att 94,2% av företagen på Fortune 500-listan INTE hade någon blogg...
Hur mycket bloggar egentligen företagen - och hur stor är kunskapen om bloggar, frågar sig James Belcher som skrivit artikeln.
Tveklöst lär vi i alla fall få se fler företagsbloggar det kommande året - när företagsledarna lärt sig vad det innebär.

Kommer till största delen att hålla semester under perioden vecka 29-31. Kollar dock mail så gott som dagligen och kommer även att jobba med en del projekt som ska sättas igång i augusti.
Bloggar en del och så finns förstås VIPstory.se för dig som vill ha lite sommarläsning.

Ha en skön sommar!

Har redan skrivit en del om textreklam och de gråzoner som finns kring detta.
Att journalister som har bråttom ibland saxar pressreleaser rakt av och publicerar dem i tidningen vet vi redan att det händer. Det positiva i att ingen reagerar är väl att det tyder på en kvalitet i de pressreleaser som idag skickas ut från företag och organisationer.
En bra pressrelease SKA kunna publiceras rakt av, kanske något kortad. Att det sedan inte är en typ av journalistik som vinner några utmärkelser är en helt annan sak.
När jag googlade lite på fenomenet hittade jag en artikel på nätet som handlade om VNR (video news release) som även det blir alltmer vanligt. Företag klipper samman färdiga bilder och skickar in till nyhetsredaktioner som gärna tar emot och använder dem i sina sändningar.  Tyvärr ibland rakt av...
Det känns på något sätt inte lika okej som när det sker i textform. Men är det egentligen någon skillnad?
Lyckades tyvärr slarva bort länken, hittade istället en annan som berör ett liknande problem för trovärdigheten nämligen då program sponsras av företag och i vissa fall även namnger nyhetsprogram.

Läste i förra veckan om att Metros kreativa annonsomslag har fällts i Marknadsdomstolen.
"En annons på en tidnings första sida har utformats och presenterats på sådant sätt att det inte tydligt framgått att det varit fråga om marknadsföring. Annonseringen har därför ansetts otillbörlig." skriver MD på sin hemsida där man kan ladda hem hela domen.

Spontant känns här mest ett exempel på förmyndar-Sverige där myndigheterna tror att medborgare är hur dumma i huvudet som helst. Så länge det finns en text som förkunnar att denna sida är betalt annonsutrymme så är det väl ingen risk för missförstånd. Värre då med helsidor där det inte står ANNONS...

Faktum är ju att vissa läsare inte kan skilja på redaktionellt material och annonser överhuvudtaget. Oavsett om de har en "redaktionell utformning" eller ej. Fick myndigheterna bestämma skulle väl alla annonser förses med en varningstext likt alkohol- och cigarettannonser.
I framtiden får vi räkna med att 20% av annonsytan skall upptas av ett vitt område där en stor text med svarta bokstäver förmedlar en varningstext i stil med:
"VARNING! Texten ovan är betald av ett företag."
Som variation kan vi sedan se fram emot ytterligare reklamkunskap förmedlad av politiker:
* Genom att ta del av texter och bilder kan du lockas att köpa varor eller tjänster som du inte hade tänkt köpa från början.
* Reklamen förmedlar bara företagets bild av produkten."

Vi utsätts dagligen för över 2000 reklambudskap (kanske är det mer idag, siffran har några år på nacken).

På webben är det vanligt att man märker ut banner-utrymmen med "ANNONS" just för att dra en tydligare linje mellan det redaktionella utrymmet och det som marknadsför andras produkter. Problemet är väl egentligen störst med de stora mediekoncerner som är både säljare och utgivare i samma person (se Aftonbladet som typexempel) där redaktionellt och köpt utrymme blandas.

Mot den bakgrunden och när man sedan lägger till produktplacering i filmer och tv-program, recensioner som sällan är 100% objektiva, så känns domen föråldrad. Gärna en obligatorisk, diskret märkning av det som är annons/reklam men då ska det väl faktiskt vara konsekvent så att det aldrig råder något tvivel om saken. Oavsett om det är ett omslag eller en liten ruta på sid 79.