Håller på och städar kontoret och jag börjar fundera över profetiorna om det papperslösa kontoret.
Minns en artikel om det för ett antal år sedan där det påpekades att profetian inte (som många tror) sa att pappersanvändningen skulle minska för varje år i takt med datoriseringen. Tvärtom förutspådde den att förbrukningen skulle öka under ett antal år innan den började sjunka.
Problemet är helt enkelt vanor. Jag är själv uppväxt innan datorerna tog över helt. Jag var visserligen i tonåren när jag anammade datorer och ser dem som en naturlig del i mitt liv.
Men jag ser också att det finns tillfällen då det är enklare att läsa på papper. Frågan är dock hur länge till när nya skärmar ger bättre komfort och nya generationer växer upp och vänjer sig vid att läsa på skärm redan från början.
Sedan ett halvår tillbaks läser jag morgontidningen (HD) på nätet varje dag i pdf-format. Det största problemet i mina ögon är att den inte är anpassad till skärmen utan görs för tryck.
Googlade för att försöka hitta den där artikeln som jag mindes. Hittade i alla fall en fem år gammal artikel på di.se där man bland annat läser:
"För 40 år sedan fanns inte kontorspapperet, det vanliga A4-papperet som vi stoppar i exempelvis skrivare, faxar och kopiatorer. I dag svämmas många kontor över av sådant papper. Bara inom EU konsumeras hela 3,5 miljoner ton eller cirka 450 miljarder A4-papper per år."
I artikeln sades dessutom att förbrukningen ökade med 5 procent per år. Ur naturens synvinkel skulle man kunna utrrycka det som "det måste bli värre innan det blir bättre".

Förmodligen ligger det papperslösa mediesamhället närmare än kontoret. Tills dess får man fortsätta bära ut travar med gamla tidningar och strimlade utskrifter till pappersåtervinningen i soprummet.

Det finns en uppsjö av listor som listar de bästa Internetsajterna i världen. Med jämna mellanrum så kan man få intrycket att nu så är kartan över internet färdigritad. Det kommer inte att dyka upp någon konkurrent som kan hota de stora giganterna på marknaden.
Men så inser man att kraften i nätet lever, dels kan mikrosajter med ett fåtal intresserade användare på en geografisk plats växa till några hundra eller tusen spridda över världen, hårt nischat.
Eller också så dyker det upp en dunderhit som ingen hade räknat med och skaffar sig 100 miljoner användare inom loppet av ett år.
TIME magazine har listat 25 webbplatser som vi inte kan klara oss utan.
Där finns flera riktigt bra sajter som jag själv använder så gott som dagligen. Men även några jag faktiskt aldrig besökt.
Att slå upp nummer i telefonkatalogen eller leta adresser på papperskartor har jag inte gjort på flera år. Numera börjar det också kännas naturligt att uppslagsverk ersätts av Wikipedia.
Mot bakgrund av det känns det riktigt bakvänt att gå till videobutiken och hyra en fysisk DVD-skiva och sedan tvingas gå tillbaks med den för att den är repad och ospelbar.
Kan amatörer bygga ett nätverk för nedladdning av filmer med DVD-kvalitet - hur kommer det då sig att stora filmbolag inte lyckas bygga en fungerande uthyrningsverksamhet baserad på nedladdning?
De gamla videobutikerna har inte många år kvar att leva. Hörde av en bekant som inte köpt DVD ännu att butiken på hörnet hade slutat med VHS-kassetter.
Frågan är om alla hinner gå över till BraFilm och liknande DVD-per-post-uthyrare innan övergången till nedladdning sker?

Dagspressen är glad för undersökningar av våra beslutsfattare, att redovisa om de äger bolag eller hus eller mark.
Det tycker jag är helt rätt. Självklart har väljarna rätt att veta hur Göran Persson sköter sin privatekonomi för att kunna granska om det påverkar de politiska beslut han är med och fattar.
Men det gäller också att städa framför egen dörr. Det är ingen hemlighet att medierna tenderar att ge en mer positiv bild av, men kanske framför allt ge mer utrymme åt, evenemang de själva är inblandade i som arrangörer eller sponsorer.
Eftersom jag själv är idrottsintresserad finns det flera bra exempel. Dagens Industri sponsrar t ex Swedish Open i Båstad (tennis) och Scandinavian TPC (golf). Inget fel i det, passar perfekt med deras målgrupp.
De är med som mediesponsorer vilket innebär att de ställer upp med annonsutrymme men även ska bevaka evenemangen redaktionellt. Det finns säkerligen inga officiella garantier för bevakning eftersom marknad och redaktion är skilda avdelningar på tidningar. Men det råder ingen tvekan om att det finns en påverkan.
I dagens Di finns en artikel om ett antal flickjuniorer som fick chansen att spela golf med Annika Sörenstam tack vare sponsorn Skandia.
Jag har inget problem med en sådan artikel även om journalister i gemen hade kallat det textreklam.
MEN jag anser att det vore på sin plats att det alltid i en fotnot står: Dagens Industri är en av sponsorerna för tävlingen Scandinavian TPC. På samma sätt som det sägs att enskilda reportrar borde redovisa sina aktieinnehav.
På det här området är Di ändå inte den största syndaren. Nej, där finns främst lokaltidningar med egna arrangemang som exempelvis fotbollsturneringar som ges oproportionerligt utrymme i jämförelse med likvärdiga, ej sponsrade evenemang.
Och sen har vi ju Aftonbladets sponsring av Allsvenskan i fotboll som under ett antal år innebar en extrem satsning på att ge en förskönande bild av den sportsliga nivån på svensk fotboll.
Här hade läsaren helt klart haft glädje av att i anslutning till artiklarna få veta att tidningen inte var obunden utan en av Allsvenskans sponsorer.
Tidningen bevakade även landslaget - samtidigt som spelarna där medverkade i tidningens TV-reklam.
TV-kanalerna är förstås än mer extrema, vilket berörts i tidigare krönikor, med sin satsning på redaktionell reklam för evenemang där de köpt sina rättigheter dyrt.

Fotnot: Jag driver även sajten VIPstory.se vilket säkert präglar min bevakning av den.