Det blir allt svårare att skilja på vad som är annonser och artiklar på nätet. Reglerna kring textreklam är förstås en aning föråldrade men samtidigt är det intressant att se hur tidningarna gärna ser andras texter som textreklam men inte deras egna.
Nyheten om att Aftonbladets ägare Schibsted lägger upp 5,3 miljarder kronor för att köpa rubrikannonsföretaget Trader är intressant. Det är en större affär än köpet av Blocket. Samma dag meddelas nämligen att Aftonbladet själva köpt upp prisjämförelsesajten Prisjakt.nu som prisades av Internet World häromkvällen.
Nu tror jag inte att Aftonbladet kommer att marknadsföra just dessa båda sajter i redaktionell text. Det gör de däremot med många andra av sina produkter, som exempelvis Viktklubben, Sportmagasinet och alla bilagor. Men är det text-reklam?
Ja, det är nog en smaksak. Egenreklam har ju i alla år varit tillåten, problemet är väl att den blivit mer extrem och mindre nyanserad på senare år.
Ett annat intressant exempel är TV4 som fick rättigheterna till damhandbollen på köpet när de handlade herrarnas mästerskap. Har man en rättighet ska man nyttja den. TV4 valde att med sina egna kanaler - inklusive sportsändningarna som faktiskt är redaktionellt utrymme - som hjälpmedel marknadsföra damlandslaget till max.
Resultatet: stora tittarrekord för en sport som tidigare bara några tusen människor hade sett live. Det var väl i och för sig kul för dem - men vad var motivet? Det finns ett dussin andra idrotter där allmänintresset är betydligt mycket större men där TV4 inte råkade sitta på några sändningsrättigheter.
SVT och TV4 har gjort detsamma med sina rättigheter till fotbolls-VM. Man kan fråga sig om den extrema bevakningen är berättigad. Skapas den av intresset eller skapar media intresset genom sin bevakning som i sin tur motiveras av de rättigheter de sitter på?
Och är det verkligen Public Service uppgift att sända fotbolls-VM som knappast svenska folket hade blivit utan om SVT tackat nej?
 Tveksamt.