Det produceras mer information än någonsin tidigare. Mängden ökar för varje år. Människan är tvungen att blockera större delen av den information som hon möts av, annars skulle vår hjärna bryta ihop. Ett sätt att sortera är att vi bedömer trovärdigheten hos mottagaren, en annan mer bekväm inställning är att vi tar till oss det som verkar kul och intressant.
Det är lätt att beklaga att ytligheten tagit över. Lättsmält är modeordet och en anledning till kvällstidningarnas frammarsch. Men det är förmodligen att förenkla det hela. Vad det handlar om är paketering.
Jag minns en heldag med föreläsningar, det är säkert tio år sedan eftersom det bland annat handlade om java. Under den här heldagen hade företaget som arrangerade tillställningen bjudit in en handfull talare, de flesta svenskar. De hade mycket intressant att berätta. Några hade overhead-bilder med långa texter, andra läste innantill från sitt manus. Jag och mina bänkgrannar skruvade på oss.
Då äntrade amerikanen scenen. Jag vill minnas att han körde med en enda OH-bild där namnet på honom själv och företaget stod. Utöver det sprang han runt på scenen med ett headset och talade fritt. Behöver jag säga att han trollband publiken?
För en tid sedan slog det mig att läraryrket behöver revolutioneras. Pedagogik och kunskap i all ära men vi måste inse vilka lärarna konkurrerar med om uppmärksamheten. Det är dags att fråga sig: hur väl står sig hemkunskapsläraren mot Niklas och Tina? Och än värre - kan svenskläraren vara hälften så underhållande som Fredrik Lindström? Är en historielektion lika spännande som en Britney Spears-konsert?
Svaret är förmodligen oftast nej. Hur sannolikt är det att vi hittar tusentals människor som är lika duktiga på att trollbinda en publik som artister i världsklass?
Kanske är det dags att överge tanken på läraren som föreläsare och istället anlita proffs för att förmedla budskapet. Ta fram filmproduktioner med enastående föreläsare som verkligen trollbinder eleverna och väcker deras intresse för olika uppgifter. Låt sedan läraren vara mer av coach som uppmuntrar och stöttar i själva arbetet.
En lärare som inte är "upptagen" av att föreläsa kan dessutom hålla koll på att eleverna följer med och inte sitter och leker med mobiltelefoner. Även om man trycker på paus så kommer inte föreläsaren av sig.
Om Innehåll är Kung så är Presentation Drottning.


PS Det är visserligen ett tag sedan jag själv gick ut skolan och jag är medveten om att det hänt en del men vad jag hört så är den stora revolutionen långt borta i den statliga skolapparaten.