Jag har aldrig någonsin förstått dem som säger "det finns ingenting att göra". Framför allt är det väldigt vanligt att det dyker upp i samband med nedläggningar av fritidgsgårdar "vad ska vi nu göra?". Men det kanske är ett symptom på det Sverige vi lever i där man känner sig tvungen att bygga spontanidrottsplatser. Med bättre organisation så ska vi tvinga fram spontanitet? Det är klart, idag är det kanske svårt för ungdomar att själva bygga egna mål och skapa planer för landhockey, fotboll eller liknande som alla tidigare generationer klarat av?
Det är möjligt att det beror på medfödd kreativitet (har ingen aning om ifall det kan vara medfött) eller något annat men sysslolös har jag aldrig någonsin känt mig i hela mitt liv.
Tvärtom. Det finns för mycket att göra. För många kul och roliga projekt som lockar till uppmärksamhet. Samtidigt som vi har de där rutinärendena som alltid måste utföras.
Jag har påbörjat ett antal böcker om time management men alltför ofta kört fast någonstans halvvägs. Men det finns en bok som jag kan rekommendera, det är "Allt gjort och tid att leva" av Mark Forster.
Han är på väg ut med en ny bok som jag ännu inte läst. Men han har även en hemsida med ett nyhetsbrev där man varje vecka kan få ett litet tips för att få bättre ordning på sitt liv och sin tid.
Nu är det ju inte så enkelt att man bara läser den där boken och sedan är alla problem lösta. De flesta av oss inser vad man egentligen skulle behöva göra men det svåra är att göra det. Att ha disciplin och fokusera på det som är viktigt.
Läs gärna mer på www.markforster.net
Hur kommer det sig att vissa människor verkar hinna med hur mycket saker som helst?