Dagspressen och kvällstidningarna i Sverige (och sannolikt resten av världen) håller just nu på att begå kollektivt självmord i olika utsträckning. De gör det med hjälp av fyra taktiker:
1. Skvallertricket
Hur behåller man trovärdigheten som granskare av samhället när man på löpsedlarna drar rubriker som "Sexbråk om bonden i tv"? Självklart är det helt omöjligt. Det finns inte längre någon som tror på det som står i kvällstidningarna. Genom sin fokusering på skvaller och hårdvinklade nonsensnyheter har man visserligen lyckats hålla uppe läsarsiffrorna och lönsamheten men det har skett på bekostnad av den trovärdighet som fanns. Dagspressen följer försiktigt efter genom att hänga på trenden med listor över de rikaste, driva teser i sina artiklar mm.
Kanske har internet förstärkt den här trenden genom att lättsmälta och klatschiga, hårdvinklade rubriker med kända namn lockar flest att klicka.
2. Negativismen
Talade med en bekant häromdagen som är företagare och hade praktisk erfarenhet av hur många journalister jobbar idag. Tyvärr präntas det tidigt in i dem att "En nyhet är något som någon vill dölja. Allt annat är textreklam”. Har man den synen så blir det självklart mest negativa texter i en tidning.
Personen ovan hade ringt till en tidning och sagt "jag har en positiv nyhet, vi kommer att anställa 100 personer i xxx". Reportern var måttligt intresserad och frågade "Jaha, ni ska inte säga upp någon i yyy då?".
"Nej", svarade företagaren, "Jag sa ju precis att vi skulle anställa en massa folk. Det är väl kul med en positiv nyhet".
"Nej, ring mig om ni ska lägga ett varsel", sa journalisten.
Bryter vi ner det på lokala dagstidningar så är det vanligt att föreningar och andra tipsar media om olika arrangemang som ska genomföras. Responsen från dagstidningen blir då inte sällan "vi kan komma dit och bevaka men någon förhandsartikel kan vi inte skriva, då får ni köpa en annons".
Precis det som dagspressen inte borde göra, titta bakåt och rapportera om det som har hänt. Fokus måste ligga framåt, bortsett från då det handlar om analys.
En allmän uppfattning hos många läsare är att det är för mycket negativa nyheter i tidningarna idag. Vissa tidningar har börjat uppmärksamma detta och med stolthet utropade en av dem (jag tror det var Sydsvenskan men har inte kvar artikeln) för en tid sedan att "nu ska vi ha en positiv nyhet varje dag". Och så undrar de varför färre och färre vill ha en morgontidning?
3. Bristen på självkritik
När jag surfade runt för att hitta definitionen av en nyhet via google halkade jag in på DN:s hemsida där de bland annat definierar en nyhet något bredare, om det sedan verkligen präglar deras bevakning låter jag vara osagt.
Dock fanns det bland vanliga frågor från läsarna svaret på frågan:
"Vad skiljer innehållet i DN från andra dagstidningar?"
Det blygsamma svaret blir:
"DN är bäst förstås. Vi är bredare än andra, vi skriver för läsare i alla åldrar som bor i hela landet och som har skilda intressen. Vi lägger tyngd på att förklara sammanhang, sätta in nyheter i ett större skeende, försöker förklara samtiden genom att analysera och att ge bakgrund. Samtidigt anstränger vi oss, genom både text och bild, för att ha rätt tilltal. Vi vill presentera materialet så att läsaren känner: Detta angår mig!"
Kanske detta är ett symptom på den brist på självkritik som alltför ofta präglar dagpressen i Sverige idag. Det syns extra tydligt då TS-siffror (upplagestatistik) presenteras och alla tidningar försöker vinkla sina artiklar så att det ska se ut som om de är störst, bäst och vackrast. En minskad upplaga kan ändå vändas till en uppgång genom en kreativitet som om den använts av ett annat företag hade resulterat i svarta rubriker om "Bluffade med siffror".
Även oviljan att publicera rättelser med samma genomslag som den felaktiga artikeln. Man tar helt enkelt inte ansvar för den skada som misstag kan ställa till med för de drabbade.
4. Peter och vargen
Ungefär var tredje vecka kör kvällstidningen löpsedeln i stil med "ont i tån kan vara okänd folksjukdom - så här ser du om du är drabbad".
Det är forskarlarm i tid och otid. Krigsrubriker kring bagateller. Det är chocker och folk som rasar. Den enda effekten är avtrubbning. Den dag någon verkligen rasar mot någonting så kommer läsarna att rycka på axlarna och tycka att det där är väl inget speciellt.
Precis som punkt 1 så skadar detta medias trovärdighet på ett allvarligt sätt. Ett bra sätt att mäta relevansen på en löpsedel är att surfa in på SVT Text för att se om de har med nyheten hos sig. Har de inte det är det allt som oftast inget viktigt.
Med dessa fyra taktiker håller dagstidningarna sakta på att gräva sin egen grav. Skillnaden jämfört med tidigare är att det är både billigare och enklare för människor att kommunicera med och informera likasinnade tack vare internet.
Det som dagspressen nonchalerar att bevaka frodas istället på nätet, via hemsidor. De som varit med ett tag (exempelvis föreningar som är äldre än 10-15 år) tycker att tidningarna nonchalerar dem och protesterar livligt via telefonsamtal till journalister, nyare företeelser förväntar sig inte bevakning och struntar därför helt i dagspressen.
Har ni exempelvis tänkt på hur obefintlig bevakningen av Sveriges största underhållningsindustri är idag? Datorspel är större än både film och musik men syns bara sporadiskt i de gamla pappersspalterna.
Dagspresen är inte längre vår främsta nyhetskälla, men värre för dem är att de inte längre är vår främsta källa för kunskap heller. Det är en roll som de fortfarande har chansen att ta, om de vågar lämna Hänt Extra-nischen och förnya sitt traditionstyngda arbetssätt.